Saker ordnar sig till slut (hoppas jag...)
Allt blir bra igen, men när allt blir bra och allt ser bra ut och saker äntligen har ordnat sig så har de en förmåga att skita sig igen. Det är aldrig roligt.
Mannen har blivit satt på något slags kontraktarbete istället för fast lön. Ingen hemsida? Inget betalt. Egentligen skulle man väll kanske ha förväntat sig just det, men det leder ju till problem. Vi har inten aning om vi klarar hyran, än mindre andra räkningar samt mat från vecka till vecka. Vi sitter här på en måndag och vet att denna vecka klarar vi oss, men nästa vecka kan gå hur som helst.
Den 28:e har jag en dags jobb att se fram emot. Städ jobb. Jag börjar halv fem på morgonen. Städar, åker hem och dagen slutar som sådan vid sex på kvällen. Det är tack vare Steves faster. Sedan kan jag ansöka om städjobb på en skola, men då kanske jag måste betala 70 dollar för något som kallas för "blue card", och det har vi INTE råd med(mer än denna veckas matkassa). Hade vi råd med det skulle jag skaffa ett RSA (responsible service of alcohol) och böja jobba på en pub eller i en kassa på en spritbutik.
Det tar emot när det tar emot. Imorgon ska jag ner och hämta ansökningar om jobb på diverse ställen. På Onsdag förmiddag ska jag och mannen öppna ett delat konto och sedan knalla in på deras version av arbetskassa-arbetsförmedling-soc. Vi måste se till att vi klarar räkningar och hyra i alla fall. Har vi inte kvar till mat får det väll vara så, men det finns många saker som måste klaras för att vi ska kunna fortsätta leva. Problemet är ju vecka till vecka. Det är INTE bra.
Menmen. det rullar på... livet rullar på och det får lov att ordna sig, vettu. Det blir till att leva knapert, då kanske man går ner i vikt också. Så nya skor, nya kläder, nya underkläder får vänta... som vanligt. Shit... bara att hoppas att man tappar så pass med vikt att alla jeans som suttit lite för tight tidigare passar. Tror också att jag ska börja sy ihop trasiga jeans. Annars har jag bara ett par som sitter okej.
Äsh, saker fixar sig till slut. Det är bara att bita ihop. Ja, eller försöka bita ihop i alla fall. Just nu är allt vi kan göra att gilla läget och försöka fixa problemen. Det får funka så ett tag nu. Sedan slappnar vi av och har trevliga kvällar utan att spendera pengar. Such is life. Tur att man kan köpa en vinare någon gång ibland i alla fall. Det är ju bra. (fem dollar kan man samla ihop i växel enkelt)
Nej... nu ska jag fortsätta med att förbereda mig för imorgon, dricka vatten och skriva. Man får ta vara på de dagar man har det lugnt nu.
Mannen har blivit satt på något slags kontraktarbete istället för fast lön. Ingen hemsida? Inget betalt. Egentligen skulle man väll kanske ha förväntat sig just det, men det leder ju till problem. Vi har inten aning om vi klarar hyran, än mindre andra räkningar samt mat från vecka till vecka. Vi sitter här på en måndag och vet att denna vecka klarar vi oss, men nästa vecka kan gå hur som helst.
Den 28:e har jag en dags jobb att se fram emot. Städ jobb. Jag börjar halv fem på morgonen. Städar, åker hem och dagen slutar som sådan vid sex på kvällen. Det är tack vare Steves faster. Sedan kan jag ansöka om städjobb på en skola, men då kanske jag måste betala 70 dollar för något som kallas för "blue card", och det har vi INTE råd med(mer än denna veckas matkassa). Hade vi råd med det skulle jag skaffa ett RSA (responsible service of alcohol) och böja jobba på en pub eller i en kassa på en spritbutik.
Det tar emot när det tar emot. Imorgon ska jag ner och hämta ansökningar om jobb på diverse ställen. På Onsdag förmiddag ska jag och mannen öppna ett delat konto och sedan knalla in på deras version av arbetskassa-arbetsförmedling-soc. Vi måste se till att vi klarar räkningar och hyra i alla fall. Har vi inte kvar till mat får det väll vara så, men det finns många saker som måste klaras för att vi ska kunna fortsätta leva. Problemet är ju vecka till vecka. Det är INTE bra.
Menmen. det rullar på... livet rullar på och det får lov att ordna sig, vettu. Det blir till att leva knapert, då kanske man går ner i vikt också. Så nya skor, nya kläder, nya underkläder får vänta... som vanligt. Shit... bara att hoppas att man tappar så pass med vikt att alla jeans som suttit lite för tight tidigare passar. Tror också att jag ska börja sy ihop trasiga jeans. Annars har jag bara ett par som sitter okej.
Äsh, saker fixar sig till slut. Det är bara att bita ihop. Ja, eller försöka bita ihop i alla fall. Just nu är allt vi kan göra att gilla läget och försöka fixa problemen. Det får funka så ett tag nu. Sedan slappnar vi av och har trevliga kvällar utan att spendera pengar. Such is life. Tur att man kan köpa en vinare någon gång ibland i alla fall. Det är ju bra. (fem dollar kan man samla ihop i växel enkelt)
Nej... nu ska jag fortsätta med att förbereda mig för imorgon, dricka vatten och skriva. Man får ta vara på de dagar man har det lugnt nu.
